Historik över spelmän

Johan Hjort; »Harp-Hjorten« (f. 1830) Harp-Hjorten lär ha dykt upp i sundsvallsdistriktet någon gång på åttiotalet, sades det från Hedesunda. Han gör sig här känd som en av de bästa spelmännen och spelar upp till dans på distriktets samtliga ångbåtsbryggor. Sin stråke hade han tillverkat av en enbåge där taglet satt fast i spetsen medan han virade dess nedre del kring tummen. På detta sätt kunde han efter behag spänna taglet &endash; eller släppa efter när han ville stryka över alla strängarna för att få harpan att sjunga och brusa som en hel orkan. Albert Röklanders fick av sin far berättat »att det hände sig vid den tiden, då han var ung i slutet på artonhundratalet, att det kom en upplänning vandrande med en nyckelharpa på ryggen till Alnön. Han var väl bekant i bygden, för varje sommar då 'slåttana' var över och slåtterfolket badat hösvetten av sig, dök Harphjorten upp. Han gick från 'rök' till 'rök' och bjöd till lekstuga hos 'Abraham i boan'. Han var väl känd i gården och det blev glädje då han syntes igen. Han hade en särskild dragning till Alnön och sade alltid att det var den vackraste ön på medelpadskusten.« Vintertid drog han sig inåt landsbygden: Attmar, Tuna, Selånger, Sättna och Indal socknar. Under sina sista tid i trakten var han angripen av kallbrand, surben som folk sade, vilket hade till följd att han inte själv kunde ta sig dit han var tingad att spela. Från både Sättna och Indal berättas om hur de danslystna drog honom på en kälke från gård till gård, från by till by. En som dansat mycket efter hans spel kom mycket väl ihåg sista gången han spelade till dans i Sättna, det var på gästgivaregården i Ytterkovland där han hade placerats i goda värmen invid öppna spisen så att han trots sina krämpor kunde spela av hjärtans lust. Efter en dansspelning 1897 på gamla häktet på Mon blir han omhändertagen på lasarettet, där folkmunnen säger att han avled. Sanningen är emellertid att han den 20 mars flyttades till Lindgrenska arbetsinrättningen som noterar: »Ogift« och »Ingenstädes skrifven« men med »Hemort: Söderhamn«. Dit återsänds han också den 1 juni, vilket antagligen inte meddelades hans ärade publikum som därför trodde att han hade avlidit. Här upphör alla vidare spår efter honom. Hans harpa återfanns när gamla lasarettet i trä på Norrmalmsgatan skulle rivas och skickades till Fornhemmet. Ett par av hans polskor räddades genom byggnadssnickare Helmer Dahlberg i Njurunda som hade dem efter sin far, åkaren Carl Fredrik Johan född 1869 i Sidsjö, vilken brukade spela fiol ihop med honom. En blev upptecknad av Thorsten Karlsson; som synes handlar det om en variant av den bekanta Liv-Anders polska från Hälsingland. Så långt vad historien bevarat om ett gammalt original. Men vem var han ? Något mer personligt går givetvis inte att få fram, men om hans bakgrund har jag letat fram följande. Johan Hjort föddes på Bossarby ägor i Dannemora s:n den 9 oktober 1830. Föräldrar var giftasdrängen: Johannes Mattsson Hjort från Lundäng i Film s:n och hustru Greta Andersdotter från Uddarby i Dannemora. De fick 1835 också en dotter Greta Cajsa varefter familjen flyttar till Husby i Tensta s:n där fadern blir trosskusk vid Dragonerna med tillnamnet Trogen. Sonen kallas »Husby Jan« och anges sjuklig. Han syster Greta Cajsa noteras »ofärdig, får uppfostringhjelp av kyrkans gille«, senare »krympling«. År 1851 hamnar fadern på löslistan: »uppehåller sig i Dannemora«, samtidigt som hustrun skiljs från honom och med barnen flyttar till Labbo i Tensta. Sista gången fadern syns i hävderna är 1857: »F. d. trosskusk vid Drag. [Lär] Skall vistas i Dannemora«. Sonen tar samma år 1857 till Söderhamn. Man kan fråga sig: Varför just Söderhamn? Hans livsförutsättningar var uppenbart inte de bästa men han hankar sig fram, bland annat med tillhjälp av sin nyckelharpa. Så kunde ett harpspel också forma sig till en födkrok. Per-Ulf Allmo